Prylar och pengar

Jag är uppvuxen i en liten by i Norrlands inland, i södra Lappland. Det som tilltalade mig med Islandshästvärlden på 90-talet var -förutom den fantastiska hästen i sig - att det var jordnära, naturfokus och att det kändes som att man kunde "komma som man var". Känslan i islandshästvärlden är tyvärr för länge sedan bortblåst, då det nu är viktigt att man ska ha märkesprylar - allt från jackor till bett och sadlar bör vara av något dyrt och fancy märke. Ungdomarna som dominerar på tävlingarna har allt som oftast mycket välbärgade föräldrar och kan investera i mycket dyra hästar och fin utrustning. Precis som det ser ut i resten av samhället så har vi också influencers inom islandshästvärlden som promotar foder, kläder, prylar. Det är svårt att navigera - vad är bäst för miljön - köpa kvalitet (vem vet dock vad är kvalitet eller inte, priset säger inte allt) eller fortsätta nöta på det vi har? Å ena sidan går jag med strömmen, å andra sidan försöker jag gå emot den. Å ena sidan kanske jag borde skämmas när jag kommer till en tävling i en gammal nött jacka eller med min slitna, nästan trasiga märkeslösa gamla bomlösa sadel som en fattig tönt, å andra sidan kanske jag kan vara en förebild för att de där dyra, nya, snygga prylarna inte är det viktigaste. Viktigare att lägga pengarna på utbildning och mer kunskap. Det viktigaste i vår sport går tack och lov inte riktigt att köpa för pengar - relationen till hästarna.